Nytt boende

Det har varit många järn i elden på sista tiden, eller är det bara så livet är i allmänhet? Ända sedan jag fick beskedet från Nyckelviksskolan har jag letat boende närmare stan och Lidingö. Alla andrahandssajter känns hopplösa och det mesta är svindyrt. Jag tog kontakt med skolan som tipsade om att sätta in annons i Mitt i-tidningen, så jag gav det ett försök. Jag skickade in en annons i fyra olika innerstadstidningar, sen började telefonen ringa. Det har endast varit rum i delad lägenhet, men det är bättre än inget alls. Efter att jag kikat på några av rummen bestämde jag mig igår. Snart flyttar jag till Södermalm, en nyrenoverad, stor takvåning med balkong. Det känns jättebra!

Utöver detta håller mamma och pappa på med det gigantiska projektet av att bygga sitt drömhus. Dom köpte en tomt med mälarutsikt i höstas och nu är dom igång att spränga på tomten. Jag försöker hjälpa till med åsikter och inredningsidéer, men det är svårt att hinna med allt som måste göras. Under tiden njuter vi av sista sommaren i huset vi bott i 23 år. I vinter blir det försäljning och inflyttning i nya huset.

Oro

Nu är det inte många dagar tills jag åker ner till skolan igen, närmare bestämt fyra dagar. Jag har haft det väldigt bra här hemma hos mina föräldrar, ätit god mat, bott i ett stort rum och levt billigt. Det är raka motsatsen till hur jag har det nere på skolan, jag har det bra men det är inte riktigt som jag vill ha det. Vilde njuter av det stora huset och jag känner mig så elak som snart kör ner oss till det där lilla lilla rummet på skolan.

Jag är lite nervös över vårterminen, den är så kort med alla lov och skolan slutar redan i maj. Jag förstår inte hur jag ska hinna göra allt jag vill i verkstäderna, göra arbetsprover och bestämma mig för vad jag vill göra i höst.

Det kommer säkerligen hända mycket och vi får väl se helt enkelt, jag lovar att hålla er underrättade.

Jättebra!

Om det inte redan gått fram så vill jag bara förtydliga att vi har det bra här borta, jättebra till och med!

Rum 163

Välkommen hem till mig på Grimslövs Folkhögskola, här bor jag i ett litet rum om 9 kvm. Det är trångt men mysigt och utsikten från det stora fönstret kompenserar det lilla rummet. Här inne sitter jag och spanar ut över dom oändliga åkrarna och förundras över skillnaden mellan Stockholm och Grimslöv.

Födelsedagsfirande

Igår var jag på 50-års kalas hemma hos en av våra trevliga grannar. Det bjöds på god mat och dryck, tal, eldshow och onyktra pinsamheter att skratta åt. Jag har växt upp i ett underbart område, där jag och mina syskon har lekt med alla barnen i grannskapet, och även nu när vi är äldre har vi kontakt med varandra. Våra föräldrar umgås med varandra, ordnar grillfester och går ut på promenader. Det är nog därför vi bor kvar här där vi bott i snart 23 år. Ett trevligt grannskap gör väldigt mycket!

Boende på Koh Phangan

En uppdatering från party/paradisön Koh Phangan. Vi har varit här i nästan en vecka och känner oss väldigt hemma här nu. Vi kom hit tre dagar innan Full Moon Party, vilket var lite tajt eftersom vi inte bokat något boende. Det är rekomenderat att komma hit minst fem dagar innan om man vill vara säker på att få ett bra boende nära partystranden.

Vi kom hit med färjan sent på eftermiddagen, det var galet varmt, våra väskor var tunga som bly efter all shopping i Bangkok och vi visste inte riktigt vart vi skulle börja leta boende. Vi hittade tillslut en rejält sunkig bungalow som vi fick väldigt billigt, den låg en bit upp på berget vid sidan av stranden så det blev ett tungt träningspass för benen. Vi var lite trötta efter en hel dags resande så vi tog bara några öl på stranden den kvällen, kikade läget helt enkelt.

Natten i vår sunkiga bungalow var hemsk. Vi rullade runt i våra äckliga sängar med svetten rinnandes över hela kroppen med mygg surrandes överallt. Som att inte detta skulle räcka för att skrämma oss så var det en bar precis utanför vår bungalow som spelade musik som hördes över hela stranden. Det kändes som vi låg på varsin högtalare och dessa stängdes inte av förens klockan 6 på morgonen. Vi hade även en riktig toalett precis runt hörnet av vår bungalow så där var det ett jävla spring, fast även vår dörr användes som toalett fick vi se när vi kom tillbaka efter våra öl på stranden.

Vi gick ändå upp tidigt dagen efter, ett nytt boende var nu första prio. Efter lite mer än en timmes letande gav vi upp och gick senare tillbaka, vi fick byta till en annan lika sunkig bungalow men som låg lite längre bort från baren och toaletten. Betalat och klart gick vi och letade reda på det första hotellet med pool, kände inte att havsvattnet svalkade tillräckligt här i hettan. Precis när vi skulle betala poolavgiften passade vi på o fråga om ledigt rum och vi trodde inte våra öron när vi fick veta att dom precis fått ett ledigt. Vi behövde knappt kolla in rummet innan vi sa ja! Det kostar 2000 Bath, vilket är dubbelt så mycket som vi sagt att vi ska lägga, men det var verkligen kris. Nu har vi haft det grymt bra på ”Tommy Resort”, frukostbuffén är grym, stället känns tryggt och vi kan bada hur mycket vi vill i poolen.

Lite flyt måste man få ha ibland.

Välkommen…

… hem till mig

Nu är jag alltså tillbaka i mitt barndomshem. Jag har haft fullt upp med att ställa tillbaka mitt beteende till familjelivet och såhär efter två månader så går det ganska smärtfritt.

Det största nackdelen med boendet här är att det tar minst 1h att ta sig in till centralen mot 13min som det tog förut. Det känns eftersom jag inte får mycket till liv, rättare sagt 3 ½h ”fritid” per dag när jag jobbar en normal dag.

Det bästa med att bo hemma är att jag kan spara massor med pengar. Andra fina saker man kan vara med om här är färdig äppelkaka när man kommer hem sent från jobbet, hjälp med att ta hand om Vilde, trevliga söndagsmiddagar med familjen och att man är aldrig ensam.

Långt kvar till målet

Jag är ensam hemma och går runt och kikar lite i lägenheten. Jag trivs här men det är så långt ifrån klar att jag bara blir irriterad. Jag har jobbat så dåligt i sommar att jag fått så dålig lön att det inte har blivit mycket gjort sen inflytten. Jag har börjat planera nästa månads lön och har redan en lång inköpslista. Jag försöker stanna på jorden och inte sväva iväg med mina drömmar, men jag vill så mycket med lägenheten.Nästa månad ska i alla fall en tapet och hyllor upp i köket och sen kanske en liten tapet på kontoret och några skåp. Eftersom det bara är små bitar vägg som ska få tapet så borde detta kalas inte bli för dyrt.

Jag har kikat på bilder från vår förra lägenhet och jag saknar den jättemycket. Den var liten men vi lyckades inreda den till en helt underbar liten bostad med allt vi behövde. Det tog inte lång tid att fixa den och därför känns det så irriterande att det går så segt i nya. Skillnaden är väl att vi har dubbla ytan att arbeta med nu så det lär väl ta dubbla tiden innan vi är klara.

Hade många trevliga kvällar i förra lägenheten.

Våga satsa

Vi har letat, kollat och känt efter en ny bostad. Vi har blivit lite galna i vår underbara men lilla lägenhet och behöver något större så att vi kan leva. Det är inte lätt att hitta boende, ett nytt hem. Det måste kännas rätt att stiga in genom dörren, att röra sig och att verkligen kunna se sig själv leva vidare i den miljön.

Vi var på två visningar idag och vi hittade en som kändes så rätt. Vi hade blivit kära i lägenheten redan genom bilderna på internet men det är inte ofta den känslan stämmer överens med verkligheten. Det var fullt på visningen och man kunde knappt röra sig, detta skrämde nog bort många, men inte oss. Vi var kvar till sist, vi tittade, kände och blev kära. Det enda, det verkligen enda som känns lite jobbigt är att det är på ”fel” sida om stan. Alla våra vänner och familj finns på andra sidan stan och detta känns lite jobbigt. Det är redan svårt att hinna träffa alla eftersom vi inte bor grannar eller nära som förr, hur kommer det bli sen? Börjar vi ett nytt liv, i en ny ”stad” och hittar nya vänner, eller blir vi ensamma?

Planlösningen är lite tokig, spännande och precis sådär utmanande som får mig att gå igång på olika lösningar. Jag ser en framtid och en dröm har lagt sig till ro. Ändå vet jag inte helt säkert om detta är vad jag eller vi vill, men när vet man egentligen något helt säkert. Det kanske är dags att våga satsa?

Kanske är dags för ny håla snart…

Idag har jag inte varit särskillt aktiv utan mer i ett drömlikt tillstånd. Jag och rufus besökte Vårbys stora loppmarknad. Det var en upplevelse och jag vet ärligt talat inte om jag någonsin kommer åka dit igen. Det fanns helt klart några fina saker men just dom var såklart jättedyra, medan det fanns fula saker från en krona, det var lite tråkigt. Jag sa till Rufus att vi åker hem när jag köpt något, så det blev en underbar uggla till överpriset 100 kronor. Han skulle egntligen kostat 180 men eftersom jag bara hade 100 så försökte jag pruta och det gick vägen.

Resterande lösdag har jag spenderat framför min dator som i övrigt fungerar jättebra sen den var på lagning. Jag och Rufus har kollat på lägenheter från varsin dator och har på så sätt varit väldigt effektiva i vår letande. Vi har dock inte hunnit kolla över allt som säljs i Stockholm men har i alla fall hittat några riktigt fina ställen. Två attraktiva alternativ har visningar imorgon så vi hade tänkt åka och kolla. Vi får se hur det känns och sen får vi prata ekonomi med mamma, det är hon duktig på.

Lägenhet nr1. Ligger i Sundbyberg

Lägenhet nr2. Ligger i Bergshamra

Samtliga bilder kommer från Erik Olsson Fastighetsförmedling, hemsida.