Här är mitt vävda komplement till palljäveln, en matta fick det bli. För närvarande håller båda hus i Alvesta järnvägstations utställningshall.

Nu ska jag tillbaka till verkstäderna och jobba vidare med en konstig lampa.

Nu är det dags för utställning igen, jag har precis kommit tillbaka från vernissagen och måste säga att utställningen verkligen blev jättefin. Om du skulle ha vägarna förbi Alvesta måste du ta en kik, utställningen pågår ända fram till den 23 maj och är i övervåningen på Alvesta järnvägsstation.

Kom på att jag har några blogglänkar att dela med mig av. Den första går till min klass blogg som främst används till att informera och locka folk till våra utställningar men tanken är även att klassen kan lägga upp lite olika arbeten under våren.

KHD – utställning

Sen finns det även flera klasskamrater som har bloggar och dom är också värda ett besök.

Amanda Raud

Anna Jonsson

Ida Aronson

Kajsa Ignestam

Mariana Pettersson

Ronja Harletun

Ronja Reuber

Sandra Karlsson

Sara Guldbacke

Simon Söder

Natalie Westerdahl

Yanaiki Rylin

Våren är äntligen här igen!

Har efter en liten svacka i det kreativa skapandet och livet äntligen hittat tillbaka till mig själv och mitt kreativa flöde. Jag producerar som en galning i skolan just nu och kämpar på för att hinna med mycket mer.

Efter en hel helgs skissande på ett textilt mönster så började jag igår provtrycka och det var väldigt kul. Hoppas kunna göra klart några snygga vepor till helgen med dom olika utförandena av trycket jag gjort, bilder kommer senare. Har även hunnit sätta upp en ny väv idag och börjat jobba på en matta som ska höra ihop med min pall. Mattan ska såklart vara precis lika jobbig som pallen så vi får se när den blir klar, jag känner mig i alla fall mycket säkrare i väven än i träverkstaden.

Har även hittat tillbaka till min underbara systemkamera igen, det har varit så mörkt och trisst under vintern och allt som hade med fotande att göra kändes jobbigt och tråkigt. Men nu när ljuset är tillbaka och naturen visar sina vackra sidor igen kommer det nog bli en hel del mer fotograferande. Det kommer visa sig!

Denna skoluppgift fick vi några veckor innan jullovet, men då hade vi så fullt upp med inlämningar och vernissager att skissarbetet tog sin tid. Tillbaka på skola efter både lov och praktik var det dags. En pall gjord av ribbor med maxmåttet 22*44 mm och maxlängden 10 löpmeter. Runt detta fick vi spinna lös och jag hade en fruktansvärd idétorka. Efter att ha skissat, ratat, skissat och ratat i vad som kändes en evighet var jag tvungen att komma till skott och bestämde mig då att börja bygga i stor skala istället för i små modeller. Sagt och gjort, jag utgick från en form jag skissat fram i liten modell och började på en pall som efter lite utveckling blev min pall. Jag hakade upp mig på konstuktionsmässiga saker och frågade mig hur jag skulle kunna få ihop den här pallen med alla dessa vinklar och utan spik, mina lärare sa att vi löser det sen, tänk inte på det. Så jag gick lös med alla möjliga vinkar bara för att jag hade hittat något intressant och annorlunda.

Sen kom den dagen när jag var nöjd med prototypen och den riktiga konstruktionen skulle börja och någonstans där gick jag in i dimman. Det började gå upp för mig vad jag hade gett mig in i men jag var redan fast, det var för sent att ändra sig nu och mina lärare peppade mig att fortsätta.

Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner på att göra den där pallen men det är minst 150 stycken plågsamma timmar, då jag helst bara velat ge upp, försöka få mina lärare att förstå att det här inte går, jag har inte ens varit intresserad av trä innan jag började här.

Men mina lärare hjälpte mig och när dom inte var där, långt efter att den vanliga skoldagen var slut så var det mina klasskompisar som hjälpte mig så gott det gick. Resten av tiden var det någon form av galenskap och frustration som styrde mig framåt. Kanske ska tillägga att min pillimeters petiga sida såg allt som inte blev perfekt och vad som helst hade blivit en utmaning för att tillfredsställa mina ögon, men denna pall…..

Här är resultatet:

Först jobbade jag fram en ritning efter mina prototyper, som jag arbetat väldigt mycket både med och på

Sen hyvlade jag till alla bitar i rätt dimensioner,  gjorde jiggar för att kunna limma mina M och stärkte dom med att göra kex i ändträt. Gjorde ytterligare jiggar för att kunna stämborra hålen i rätt vinklar för att sen göra alla tapparna för hand så att dom passade i hålen.  Jag använde justersågen för att få till alla tusen dumma vinkar, som benen som är vinklade efter M:et t. ex.

Efter det var det dags att sätta ihop delarna, alla bitarna limmades på en gång och jag hade tre snälla personer till min hjälp eftersom limmet har en torktid på 10 minuter.

Pallen behandlades med vit väggfärg som var blandad med lite vatten och sen ett antikvax över hela pallen.

Här är min färdiga pall, jag har på lite ironi döpt den till Palljäveln

Den är klar, den existerar! Skulle jag vilja göra det igen? Aldrig. Är jag glad att den finns? Mycket.

Detta är vårt resultat efter 48h arbete…

Här är redovisningen som jag stressad så mycket till, det blir otroligt snygga saker alla gör och väldigt olika. Pallarna är inte helt klara än.

Nu är det bara lite finlir kvar på min pall och sen ska ett textilt komplement vävas, jag känner mig vädligt nöjd hittills men väldigt trött på pallen just nu. Denna vecka är rätt fullspäckad den också men inte lika extremt. Jag är igång på många olika saker och känner att jag har ett grymt flow så nu är det bara att ge järnet, ta vara på tiden och verkligen prestera.

Stackare Vilde blir dock lite ensam om dagarna, han får nog stanna i Stockholm resten av terminen när jag väl åker dit igen. Men tills dess låter jag honom vara ute en stund när vädret är bra och det blir megagos varje kväll när jag kommer hem. Nu blir det nattgos och lite sömn förhoppningsvis.

I år är det 10 år sen jag och Tobbe träffades för (vad vi vet) första gången. Vår historia har nämligen ingen tydlig början, men efter många års stark vänskap har vi hittat hem till varandra. Vi har ett distansförhållande som speciellt på dagar som denna (alla hjärtans dag) är det väldigt tråkigt. Tur att han finns bara ett telefonsamtal bort.

Jo, jag var ute och reste i 4 månader i början av förra året så jag klagar inte, men jag bara saknar det!

Senaste jag och Tobbe var utomlands var vi på Kreta. Vädret var toppen och vi åkte runt i vår lilla skrutt till hyrbil, över berg och landskap för att hitta enskilda och underbara stränder.

Snart Tobbe, snart lovar jag att vi ska komma iväg!

Efter en ganska intensiv skolvecka har jag nu packat min väska för att åka hem till Stockholm, möbelmässan Furniture Fair är i full gång och det är den som väntar sig ett besök. Mina lärare åkte upp redan i söndags för att bygga skolans monter och några av sakerna jag gjort kommer att ställas ut.

Hej så länge!