Arbetsprover

För att kunna jobba som designer/formgivare är det bra att ha en utbildning, detta är vad jag håller på med just nu. För att ens få möjlighet att utbilda mig till detta måste jag göra arbetsprover som sen skolan jag söker ska bedöma, är jag tillräckligt duktig eller inte. Detta kan göra mig otroligt frustrerad, kan jag inte bara få utbilda mig på den bästa skolan om jag vill? Jag lovar att kämpa hårdare än alla andra! Men jag förstår att högskolorna förväntar sig att man ska kunna grunderna, inom tex konst/rumslighet/gestaltning/form, någonting dom kan bygga vidare på. Därför är det bra att gå förberedande år på olika konst- och hantverks-skolor, men där måste man oftast också skicka in arbetsprover.

Hur ska man då börja?

Efter gymnasiet gick jag ett flertalet kurser på Folkuniversitetet och Tillskärarakademin i hopp om att bygga upp en vettig portfolio, med detta sökte jag till Nyckelviksskolan första gången 2009. Jag kom inte in.

Jag ville inte ge upp men jag hade inte råd att gå fler dyra tecknings och målerikurser så jag började leta efter andra skolor, även utanför Stockholm, som kanske inte skulle vara lika svåra att komma in på som Nyckelviksskolan. Då hittade jag Grimslövs folkhögskola som såg ut att vara otroligt bra, en ettårig förberedande skola utan arbetsprover. Jag skrev ett personligt brev, åkte på intervju och kom in. Där fick jag min chans att utvecklas, få stöd och ledning av duktiga lärare. Jag började äntligen förstår hur branschen fungerar och vad som krävs.

Drömmen var fortfarande att gå på Nyckelviksskolan (Arkitektur & Design) och med det jag lärt mig på Grimslövs folkhögskola kom jag förra året in.

Detta år har jag taggat inför HDKs (Högskolan för design och konsthantverk) arbetsprover och nu går jag runt på nålar och väntar på besked ifall jag går vidare till intervju eller ej. Det är väldigt vanligt att man får söka samma utbildning flera gånger innan man kommer in, det är hård konkurrens.

Det jag har förstått och lärt mig i dessa arbeten med arbetsprover är att det är viktigt att kunna teckna/måla (åtminstone behärska), hur gärna jag än önskar att det inte vore så. Det är grundläggande för att man ska kunna jobba som designer. Har du världens bästa idéer i huvudet men inte kan få någon att förstå dom genom en teckning så är det väldigt svårt att gå vidare. För att bli bättre på teckna och måla så måste man öva, öva och öva. Jag tycker det känns bra att teckna av saker med blyerts, då övar man på att se form, prova gärna med olika material som tusch, krita, akvarell.

Sen har jag även förstått att det kanske inte är färgen på stolen som står i bakgrunden det hänger på, eller att alla bilder sitter perfekt monterade på en kartong som avgör om man kommer in på en skola eller ej, det är en känsla i helheten. Har man ett starkt, intressant material? Visar man stor idé rikedom, skaparglädje? Allting behöver inte vara ”färdigt”, vissa saker kan till och med vara mer intressanta om man lämnar det sista till fantasin. Det viktigaste av allt är att man måste komma ihåg varför man göra dessa arbetsprover och förhoppningsvis är svaret att skapa är det bästa som finns? Det är i alla fall vad jag tycker, även fast man mår väldigt dåligt just under den stora press och stress som man får utav arbetsprover. Det är inte hela världen om man inte komma in. Jag kommer att jobba med det jag älskar ändå i framtiden, det blir kanske inte blir den väg jag tänkt bara.

Här är mina arbetsprover jag skickade in till Ölands folkhögskola (Design) 2012, jag kom in men valde Nyckelviksskolan istället. Jag tycker dessa arbetsprover blev bättre än dom till Nyckelviksskolan, även fast jag använda det mesta av mitt material till båda.

Just nu

Det är mycket som händer men ändå känns det som att allt går så himla långsamt. I skolan jobbar vi på med små projekt och jag lär mig se rumslighet, former och skuggor, jag övar på att skissa och prata form. Detta är kluriga saker men samtidigt blir jag så frustrerad, för det känns inte som jag göra något, det blir ingen direkt produkt. Jag stressar upp mig över arbetsprover och är rädd över hur det ska gå i vår när jag tänkt söka till högskola. Det kommer lösa sig, som det alltid gör men jag har svårt att se hur just nu.

Jag har höstlov från skolan om två veckor och då kommer jag få möjlighet att skapa en massa. Jag har kontaktat mina gamla lärare på Grimslövs Folkhögskola för att få åka dit på lovet och utnyttja deras stora fina lokaler hela veckan. Så just nu håller jag på och skapar mönster och filar på olika idéer som jag kan jobba med, det känns jättekul.

Det har inte blivit ett enda inlägg med bilder från min tid på Nyckelviksskolan, så det kommer dyka upp snart!

Foton från en hemresa efter ett studiebesök med KHD i våras.

Sista tiden på Grimslövs Folkhögskola

Inspirationen var på topp och det fanns tusen saker jag ville hinna med. Saker jag hann göra var två fina ljusarmaturer, två utställningar, arbetsprover till två skolor, umgås och festa tillsammans med min klass, klart alla småprojekt jag startat, åka på studieresa till Oslo, få stipendium och sen gråta en liten skvätt.

Sista tiden var helt magisk och galen på samma gång. Den stora längtan hem men ändå tacksamheten över tiden jag varit där. Här nedan är en av sju delar med arbetsprover jag skickade till Ölands folkhögskola, där jag också kom in men tackade nej då jag kom in på Nyckelviksskolan.

Jag är otroligt nöjd med allt jag presterat under året i Grimslöv. Nu väntar ett år på Nyckelviksskolan som förhoppningsvis kommer bli minst lika bra!

En uppdatering om läget

Jag har precis lagt några väldigt intensiva månader bakom mig och tänkte nu skaffa mig ett liv igen. Det var väldigt mycket jag ville hinna med, saker som var tvunget att hinnas med och sen arbetsprover för framtiden som skulle göras. Jag har haft det väldigt kul och varit otroligt glad över mina underbara lärare som stöttat mig något otroligt mycket. Jag har även förstått att min kropp klarar väldigt mycket mer än jag trott. Jag sov nästan ingenting på 7 dagar och en fruktansvärd stress på det var väldigt intressant och lärorikt att ha upplevt.

Nu har jag flyttat bort från landet och hem till Stockholm, började mitt sommarschema på H&M idag och längtar nu bara efter värmen och lite trevliga aktiviteter att fylla kvällarna med.

Juni måste vara den bästa månaden på året, med alla förväntningar och naturen i full blom. Jag har även lyckats fixa lite med några uppdateringar i bloggen som hakat efter så nu när allt fungerar som det ska kanske det är lite lättare för mig att uppdatera bloggen lite oftare, en gång i månaden känns inte okej, så bättre kommer det bli framöver.

Sluttampen

Just nu är det mycket att göra, bara två veckor kvar som vi kan arbeta i verkstäderna, så jag försöker ta tillvara på varenda timme. Veckan innan skolavslutningen åker vi till Oslo och sen är det städning av verkstäder och skicka iväg arbetsprover för min del. Snart är alltså mitt år på Grimslöv slut.

Här är mitt vävda komplement till palljäveln, en matta fick det bli. För närvarande håller båda hus i Alvesta järnvägstations utställningshall.

Nu ska jag tillbaka till verkstäderna och jobba vidare med en konstig lampa.

KHD Utställning

Nu är det dags för utställning igen, jag har precis kommit tillbaka från vernissagen och måste säga att utställningen verkligen blev jättefin. Om du skulle ha vägarna förbi Alvesta måste du ta en kik, utställningen pågår ända fram till den 23 maj och är i övervåningen på Alvesta järnvägsstation.

Blogglänkar

Kom på att jag har några blogglänkar att dela med mig av. Den första går till min klass blogg som främst används till att informera och locka folk till våra utställningar men tanken är även att klassen kan lägga upp lite olika arbeten under våren.

KHD – utställning

Sen finns det även flera klasskamrater som har bloggar och dom är också värda ett besök.

Amanda Raud

Anna Jonsson

Ida Aronson

Kajsa Ignestam

Mariana Pettersson

Ronja Harletun

Ronja Reuber

Sandra Karlsson

Sara Guldbacke

Simon Söder

Natalie Westerdahl

Yanaiki Rylin

Detta är min Pall

Oändliga diskussioner har jag haft, med lärare och klasskamrater, om hur vida jag borde gjort denna pall eller inte. Jag är den enda som anser att denna pall inte borde existera.

Denna skoluppgift fick vi några veckor innan jullovet, men då hade vi så fullt upp med inlämningar och vernissager att skissarbetet tog sin tid. Tillbaka på skola efter både lov och praktik var det dags. En pall gjord av ribbor med maxmåttet 22*44 mm och maxlängden 10 löpmeter. Runt detta fick vi spinna lös och jag hade en fruktansvärd idétorka. Efter att ha skissat, ratat, skissat och ratat i vad som kändes en evighet var jag tvungen att komma till skott och bestämde mig då att börja bygga i stor skala istället för i små modeller. Sagt och gjort, jag utgick från en form jag skissat fram i liten modell och började på en pall som efter lite utveckling blev min pall. Jag hakade upp mig på konstuktionsmässiga saker och frågade mig hur jag skulle kunna få ihop den här pallen med alla dessa vinklar och utan spik, mina lärare sa att vi löser det sen, tänk inte på det. Så jag gick lös med alla möjliga vinkar bara för att jag hade hittat något intressant och annorlunda.

Sen kom den dagen när jag var nöjd med prototypen och den riktiga konstruktionen skulle börja och någonstans där gick jag in i dimman. Det började gå upp för mig vad jag hade gett mig in i men jag var redan fast, det var för sent att ändra sig nu och mina lärare peppade mig att fortsätta.

Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner på att göra den där pallen men det är minst 150 stycken plågsamma timmar, då jag helst bara velat ge upp, försöka få mina lärare att förstå att det här inte går, jag har inte ens varit intresserad av trä innan jag började här.

Men mina lärare hjälpte mig och när dom inte var där, långt efter att den vanliga skoldagen var slut så var det mina klasskompisar som hjälpte mig så gott det gick. Resten av tiden var det någon form av galenskap och frustration som styrde mig framåt. Kanske ska tillägga att min pillimeters petiga sida såg allt som inte blev perfekt och vad som helst hade blivit en utmaning för att tillfredsställa mina ögon, men denna pall…..

Här är resultatet:

Först jobbade jag fram en ritning efter mina prototyper, som jag arbetat väldigt mycket både med och på

Sen hyvlade jag till alla bitar i rätt dimensioner,  gjorde jiggar för att kunna limma mina M och stärkte dom med att göra kex i ändträt. Gjorde ytterligare jiggar för att kunna stämborra hålen i rätt vinklar för att sen göra alla tapparna för hand så att dom passade i hålen.  Jag använde justersågen för att få till alla tusen dumma vinkar, som benen som är vinklade efter M:et t. ex.

Efter det var det dags att sätta ihop delarna, alla bitarna limmades på en gång och jag hade tre snälla personer till min hjälp eftersom limmet har en torktid på 10 minuter.

Pallen behandlades med vit väggfärg som var blandad med lite vatten och sen ett antikvax över hela pallen.

Här är min färdiga pall, jag har på lite ironi döpt den till Palljäveln

Den är klar, den existerar! Skulle jag vilja göra det igen? Aldrig. Är jag glad att den finns? Mycket.

Ser du löven för alla träd

Hemslöjden fyller 100 år och det firas med en kollektiv utställning på Liljevalchs i sommar och detta ska vi nu vara med på. Klassen delades in i grupper och gav en helhelg åt skapandet av löven. Vi fick totalt sex löv, varav min grupp och jag gjorde två. Det var väldigt kul att pyssla med, men inte direkt den rätta tiden för uppgiften då vi redan hade ett fullspäckat schema.

Detta är vårt resultat efter 48h arbete…

Full rulle

Det är full rulle i skolan just nu och det är knappt man hinner sova på natten innan man ska upp och jobba igen. Det var värst hela förra veckan, dålig framförhållning gjorde att jag hade väldigt kort tid på mig att göra klart det mesta till den stora deadlinen på pallen som var idag. Jag jobbade minst 70 timmar i verkstaden förra veckan och höll på att bli galen på kuppen. Jag ska aldrig göra något enkelt, det ligger inte för mig, men det gör mig samtidigt helt galen.

Här är redovisningen som jag stressad så mycket till, det blir otroligt snygga saker alla gör och väldigt olika. Pallarna är inte helt klara än.

Nu är det bara lite finlir kvar på min pall och sen ska ett textilt komplement vävas, jag känner mig vädligt nöjd hittills men väldigt trött på pallen just nu. Denna vecka är rätt fullspäckad den också men inte lika extremt. Jag är igång på många olika saker och känner att jag har ett grymt flow så nu är det bara att ge järnet, ta vara på tiden och verkligen prestera.

Stackare Vilde blir dock lite ensam om dagarna, han får nog stanna i Stockholm resten av terminen när jag väl åker dit igen. Men tills dess låter jag honom vara ute en stund när vädret är bra och det blir megagos varje kväll när jag kommer hem. Nu blir det nattgos och lite sömn förhoppningsvis.

Ett litet besök till Stockholm

Byter ut koskit mot avgaslukt för några dagar.

Efter en ganska intensiv skolvecka har jag nu packat min väska för att åka hem till Stockholm, möbelmässan Furniture Fair är i full gång och det är den som väntar sig ett besök. Mina lärare åkte upp redan i söndags för att bygga skolans monter och några av sakerna jag gjort kommer att ställas ut.

Hej så länge!

Vintern med Instagram

Snö och kallt

Det har varit helt fantastiskt väder sen jag kom tillbaka till skolan i Grimslöv. Det är hemskt kallt men otroligt fint. Igår pälsade jag på mig och tog en liten promenad med kameran och en vän från klassen.

Jag försöker utveckla mitt photoshopande ytterligare. Min fotokurs i skolan är slut och genomgångarna där gick så fort att det var svårt att komma ihåg alla tips och trix. Nu provar jag mig fram och går igenom fotoblogg efter fotoblogg. Timmarna bara springer iväg framför datorn och jag tycker är det jättekul. Mindre kul är det däremot när man suttit och redigerat en bild i mer än en timme och datorn sen råkas stängas av. Så bilden ovan gjorde jag på knappt 10 minuter, för nu fanns inte glädjen kvar. Men det är bara att kämpa på, lär mig nya saker varje dag!

Utmaning och utveckling

Har ett fotoprojekt i skolan som ska bli klart när vi kommer tillbaka till skolan. Vi fick välja tema på slutprojektet helt själva och jag tänkte att jag skulle göra något annorlunda och utmana mig själv. Typiskt mig att göra det så svårt som möjligt för mig! Nu sitter jag med bilder jag inte alls är nöjd med, i ett tema som nog var lite väl avancerat för mig… Men jag får väl glädja mig med att jag vågade prova något nytt och annorlunda, för hur ska man annars utvecklas och lära sig nya saker?

Efter en fotografering i skogen tillsammans med Tobbe som alltid ställer upp!

Oro

Nu är det inte många dagar tills jag åker ner till skolan igen, närmare bestämt fyra dagar. Jag har haft det väldigt bra här hemma hos mina föräldrar, ätit god mat, bott i ett stort rum och levt billigt. Det är raka motsatsen till hur jag har det nere på skolan, jag har det bra men det är inte riktigt som jag vill ha det. Vilde njuter av det stora huset och jag känner mig så elak som snart kör ner oss till det där lilla lilla rummet på skolan.

Jag är lite nervös över vårterminen, den är så kort med alla lov och skolan slutar redan i maj. Jag förstår inte hur jag ska hinna göra allt jag vill i verkstäderna, göra arbetsprover och bestämma mig för vad jag vill göra i höst.

Det kommer säkerligen hända mycket och vi får väl se helt enkelt, jag lovar att hålla er underrättade.