Kategori Kreativt.
Nu är det dags för utställning igen, jag har precis kommit tillbaka från vernissagen och måste säga att utställningen verkligen blev jättefin. Om du skulle ha vägarna förbi Alvesta måste du ta en kik, utställningen pågår ända fram till den 23 maj och är i övervåningen på Alvesta järnvägsstation.
Oändliga diskussioner har jag haft, med lärare och klasskamrater, om hur vida jag borde gjort denna pall eller inte. Jag är den enda som anser att denna pall inte borde existera.
Denna skoluppgift fick vi några veckor innan jullovet, men då hade vi så fullt upp med inlämningar och vernissager att skissarbetet tog sin tid. Tillbaka på skola efter både lov och praktik var det dags. En pall gjord av ribbor med maxmåttet 22*44 mm och maxlängden 10 löpmeter. Runt detta fick vi spinna lös och jag hade en fruktansvärd idétorka. Efter att ha skissat, ratat, skissat och ratat i vad som kändes en evighet var jag tvungen att komma till skott och bestämde mig då att börja bygga i stor skala istället för i små modeller. Sagt och gjort, jag utgick från en form jag skissat fram i liten modell och började på en pall som efter lite utveckling blev min pall. Jag hakade upp mig på konstuktionsmässiga saker och frågade mig hur jag skulle kunna få ihop den här pallen med alla dessa vinklar och utan spik, mina lärare sa att vi löser det sen, tänk inte på det. Så jag gick lös med alla möjliga vinkar bara för att jag hade hittat något intressant och annorlunda.
Sen kom den dagen när jag var nöjd med prototypen och den riktiga konstruktionen skulle börja och någonstans där gick jag in i dimman. Det började gå upp för mig vad jag hade gett mig in i men jag var redan fast, det var för sent att ändra sig nu och mina lärare peppade mig att fortsätta.
Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner på att göra den där pallen men det är minst 150 stycken plågsamma timmar, då jag helst bara velat ge upp, försöka få mina lärare att förstå att det här inte går, jag har inte ens varit intresserad av trä innan jag började här.
Men mina lärare hjälpte mig och när dom inte var där, långt efter att den vanliga skoldagen var slut så var det mina klasskompisar som hjälpte mig så gott det gick. Resten av tiden var det någon form av galenskap och frustration som styrde mig framåt. Kanske ska tillägga att min pillimeters petiga sida såg allt som inte blev perfekt och vad som helst hade blivit en utmaning för att tillfredsställa mina ögon, men denna pall…..
Här är resultatet:
Först jobbade jag fram en ritning efter mina prototyper, som jag arbetat väldigt mycket både med och på
Sen hyvlade jag till alla bitar i rätt dimensioner, gjorde jiggar för att kunna limma mina M och stärkte dom med att göra kex i ändträt. Gjorde ytterligare jiggar för att kunna stämborra hålen i rätt vinklar för att sen göra alla tapparna för hand så att dom passade i hålen. Jag använde justersågen för att få till alla tusen dumma vinkar, som benen som är vinklade efter M:et t. ex.
Efter det var det dags att sätta ihop delarna, alla bitarna limmades på en gång och jag hade tre snälla personer till min hjälp eftersom limmet har en torktid på 10 minuter.
Pallen behandlades med vit väggfärg som var blandad med lite vatten och sen ett antikvax över hela pallen.
Här är min färdiga pall, jag har på lite ironi döpt den till Palljäveln
Den är klar, den existerar! Skulle jag vilja göra det igen? Aldrig. Är jag glad att den finns? Mycket.
Eftersom jag och min kamera inte varit så bra vänner på sistone blev det inga bra bilder från vår vernissage, jag har till och med lyckats deleta filmen som gjordes på själva invigningen. Så dom i klassen som hoppats på att få se filmen när vi spelade på våra ”instrument” kommer tyvärr bli besvikna. Däremot var utställningen väldigt fin och jag hoppas att dom som har vägarna förbi Växjö bibliotek uppskattar den.
2011-12-13
Imorgon smäller det, som jag längtat. Nu kan jag äntligen säga att jag är helt klar med alla skoluppgifter och det är så skönt.
Ikväll har jag pysslat med julklappar samt städat mitt rum, imorgon kommer mamma och pappa hit för att vara med på min vernissage, likaså gör Tobbe. Jag tror det kommer bli en jättefin utställning och om det är någon som har vägarna förbi Växjö så håller utställningen på ända tills den 20 januari 2012. Nu ska det bli lite vila, varit dåligt med det i veckan.
Så var det fredag idag igen, veckorna går så fruktansvärt fort. Med glädje kan jag säga att just nu gillar jag vardagarna lika mycket som helgerna och det måste nog vara första gången i mitt liv jag känner så.
Tobbe är på väg hit och ikväll ska vi göra hemmagjord pizza tillsammans med Natalie och Lovisa, sen gå och lägga oss tidigt. Imorgon ska vi upp tidigt och Tobbe ska få hänga med mig ut i metallverkstan för första gången, det blir spännande. En bra helg väntar efter en bra vecka, underbart!
Det är bara två veckor kvar i skolan innan vi får ett långt jullov. Jag har kommit så långt i mina projekt att jag till och med tror att jag hinner göra några julklappar innan jag åker hem, det vore jättekul. Sen på lovet ska jag umgås med alla nära och kära, saknar dom så.
Senaste jag var hemma, på höstlovet, hade jag ett fullspäckat schema, det var tvungen till om jag skulle hinna med allt jag ville göra. Jag klämde även in en liten stunds tecknande mitt i allt bara för att berätta för min fina vän Erika hur mycket hon betyder för mig.
(Blev inget bra kort på bilden, man borde skaffa sig en scanner)
Jag prioriterar mina vänner och familj högt och älskar att visa dom hur mycket dom betyder, det gör jag bäst genom teckningar, fotokollage eller andra hemmagjorda saker.
Mitt i allt skolarbete glömmer jag bort alla roliga projekt jag har liggandes i mina lådor, men snart kan jag inte hålla mig längre. I helgen åkte jag och Tobbe förbi en väldigt stor loppis som ligger en bit utanför Alvesta och där köpte jag på mig en massa bestick och virkade dukar. Detta är vad jag tänker göra…
Det är duktiga Carolina Andréasson som gjort denna fina.
Den här snygga lampan hängde på en restaurang i Hollywood och eftersom jag numera kan svetsa så ska jag ge mig på ett försök.
Bästa studieresan jag hittills gjort var den till Köpenhamn för några veckor sen. Vi var borta i tre hela dagar, klassen, lärarna och jag och åter igen blev jag påmind om att våra lärare är bäst i hela världen. Mer om varför kan vi ta vid ett senare tillfälle men dom är bara så bra. Vårt schemat var fullt med roliga museum, en balett, ett besök på en ekoby och lite fritid då vi hann strosa runt på dom otroligt mysiga gatorna i centrala Köpenhamn.
Jag som aldrig varit i Köpenhamn förut blev tagen med storm och kommer definitivt åka dit många gånger till. Det kanske till och med blir så att jag flyttar dit och börjar plugga för vi besökte en grym skola där. Vi får se vad som händer men här kommer några bilder från Köpenhamn.
Jag har helt glömt bort att visa min första skoluppgift, den non figurativa plåtskulpturen. Som vanligt fick vi skapa inom vissa ramar och i vissa material, här skulle vi arbeta med två plåtskulpturer som skulle vara motsatta eller ha någon form av samspel, detta skulle presenteras på en sockel i trä med maxyta på 4 kdm och mellan skulpturerna skulle en textil tråd fästas.
Jag började skissa och göra en modell i papper och kartong, efteråt testade jag mig fram i plåt för att se om det blev som jag tänkt och provade även på massa olika patineringar. När jag hittat det jag sökte var det bara att sätta fart.
När vi nått deadline och allt var klart presenterades alla klassens skulpturer utanför aulan i skolan.
Jag tyckte det var en svår första uppgift, framförallt eftersom jag inte jobbat i plåt tidigare. Såhär i efterhand känner jag att jag kunde gjort mer, men tror det var bra att jag inte satte ribban för högt. Nu satsar jag mer och ser till att bli nöjd med allt, det är det viktigast för mig.
Har äntligen blivit klar med ännu en rolig uppgift i skolan. Det är en Artist’s book (boken är själva konstverket) där boken skulle vara gjord av papper och sytråd – den skulle även innehålla ett färgat papper och ett foto. Vi fick alltså inte skriva eller rita något i boken om vi inte gjorde det med hjälp av papper eller tråd. I början kände jag mig rätt låst men när det släppte tyckte jag uppgiften var jätterolig. Hoppas jag snart kan visa bilder på vad dom andra i klassen gjort, för det är otroligt hur olika saker alla gör och det blir jättefint alltihop.
Min bok heter Blankt
Det är kul att åka på studieresor vilket vi får göra mest hela tiden i den här utbildningen. Ibland blir jag lite grinig när jag ”går miste” om tid i verkstäderna då vi har så himla mycket att göra, men vid dagens slut förstår jag hur bra det är att komma ifrån skolan och få inspiration från annat håll.
Förra veckan åkte vi till Kalmar och kikade förbi Åfors glasbruk, det var helt klart dagen bästa besök. Vi fick träffa glasdesignerna Ludvig Löfgren och se en hel del spännande saker. Vi besökte en fabrik där företaget Bending Group arbetar, mestadels är det med trä dom formar, pressar , laminerar, böjer och tillverkar olika möbler m.m.. Sen gjorde vi ett intressant besök hos en konservator på Kalmars Länsmuseum och ett besök hos konstnären Anders Lönn. Sist besökte vi Kalmars Konstmuseum innan vi begav oss hem till lilla Grimslöv och doften av koskit.
Det finns så mycket jag vill göra om dagarna och jag får inte riktigt tiden att gå ihop. Skolans verkstäder är tillgängliga 7-22 och jag skulle gärna vara där jämt, fast det orkar jag ju inte utan jag hamnar ofta framför datorn på kvällarna eller med några kompisar från skolan. Det finns tillgång till trummor på skolan och jag har såklart varit där och övat. På helgerna försöker jag hålla kontakten med nära och kära utanför skolan även fast jag känner att det knappt hinns med. Jag önskar att tiden inte skulle gå så fort just nu.
Jag var iväg på en studieresa till Borås med min klass för lite mer än en vecka sen då vi kikade in på Borås konstmuseum, textilmuseet och vävmässan på Åhaga. Det var en bra dag och ett skönt avbrott från allt jobb i verkstäderna.
Maurits Ylitalo – AHA
Annika Ekdahl – Gobelänger
Textilmuseet – Maskiner
När jag och Tobbe var på semester uppe i Dalarna råkade vi stöta på några pianon när vi var ute och gick i skogen, gissa om vi blev förvånade! Det var en utställning en tjej vid namn Elisabeth Kihlström gjort och jag tyckte det var så fint. Huset som resterande utställning var i hade precis stängt för sommaren men jag tror inget hade kunnat överträffa alla dessa vackra pianon. Läs gärna en artikel om utställningen här.
Jag har blivit kär i en bok, en bok med bilder på djur i och nu vet jag inte hur jag ska gå vidare. Jag skulle helst vilja göra tavlor av alla underbara bilder men det är en bok från 1977 i helt otroligt fint skick. Det vore fel att ta sönder boken genom att skära ut bilderna, men jag vill se dom jämt…
En tavla jag gjorde till min bror.
Jag hade tagit mig lite vatten över huvudet när jag planerat att göra alla mina julklappar. Det hemmagjorda som tillslut blev klart var tavlan till min bror och kalendern med familjebilder till mamma och pappa. Att jag gjorde klart båda julklapparna på julafton eftersom tiden inte räckt till hör inte till saken. Alla blev i alla fall mycket glada och det är något speciellt med att få ge bort hemmagjorda saker, jag önskar att det funnit tid till alla andra saker jag planerat. Om jag börjar fundera på nästa årets julklappar nu kanske jag hinner lite mer.
Bilden är på tavlan när den inte riktigt var klar, ett parti gul färg saknas bla. och lite annat småpill.
